Vad en tandställning kan lära er om mig

Idag hade jag en tid hos min tandläkare, jag tror det var mitt 20e besök sedan april förra året. Eftersom jag vuxit upp med för stora tänder/sned käke/för liten käke/påträngande visdomständer alternativt en kombination av allt har jag varit tvungen att ta till vissa externa hjälpmedel för att rätta till detta. Förutom den stålställning jag haft i munnen i 1,5 år och diverse andra plastbitar och trådar som tillkommit med tiden fick jag idag även två gummiband som ska hålla ihop käkarna och fixera bettet.

Jag trodde jag skulle dö. Alltså skämsdöden.

Som om inte 1,5 år med ständig värk och krångel vore nog, de jävla gummibanden ser ut som dreggel och den lilla stolthet jag hade över mig själv som bortblåst.  En kort stund tänkte jag “Det är ju trots allt jul och ledighet framöver, jag kanske klarar mig igenom december utan att öppna munnen inför folk“.

Sen kom vettet ikapp mig. Jag började fundera på varför jag gått med på allt detta, och det är mitt i dessa tankar som jag inser att det ligger så mycket mer bakom beslutet att att skaffa tandställning än vad som syns på ytan.

Målmedvetenhet, beslutsamhet, kämparanda, resultatorientering

Målmedvetenhet

Att som vuxen besluta sig för att ge sig in i tandställningsträsket (alla ni som hade det som tonåring vet vad jag pratar om) kräver en rejäl dos beslutsamhet, särskilt när individer på statliga tandläkarinstitutioner uttryckligen sagt att det inte är värt att lägga ner tiden för att få ett bättre resultat. Jag visste inte det om mig själv, men jag är nog ganska envis ändå. Särskilt när jag har en stark tro på något.

Det kräver också att man är resultatorienterad och har en strävan efter att förändra och förbättra saker man inte är nöjd med. Att våga investera (ja, inte är det gratis) och våga lita på andras expertis kräver även det mod och målmedvetenhet.

Även om jag i denna stund känner mig som ett miffo med gummiband i käften vet jag att det kommer vara värt det i slutändan. Det är bara att fortsätta bita ihop. Om två månader har jag nått mitt mål och förvandlat mitt största komplex till min bästa tillgång. Något som handlar om att inte ge sig i första taget, om att se målet och fortsätta kämpa trots dåliga dagar. En fråga om att alltid sträva efter bästa möjliga resultat – egenskaper som vilken arbetsgivare som helst borde uppskatta.

Om du undrar vad för andra, mer arbetsrelaterade, saker i livet som påverkat min personliga utveckling föreslår jag att du spanar in mitt CV

About Ida Lindén